Vad väljer du -behaga dig själv eller alla andra?

Hej på er,

Jag ser att ni är en hel del som tittar in här och det gör mig så innerligt glad att jag får chans att nå ut med mina funderingar och min vardag.
Jag tänkte skriva ett lite längre inlägg om något som jag jobbar aktivt på varje dag (och fortfarande är skitdålig på). Jag hoppas ni orkar läsa, känna efter, reflektera och kanske lämna en kommentar på hur ni tänker.

Detta är ett väldigt personligt inlägg för mig som involverar min historia bakåt i tiden.

Ska det vara såhär eller ska jag göra något åt det

Jag har alltid vart väldigt trött och låg på energi och slitit med att komma ur sängen.
Sedan jag blev mamma har jag om möjligt upplevt mig ännu tröttare ”Va, gör du, det gör inte jag.” Tänker nog ingen förälder som läser detta just nu.

”Jag är bara så onormalt jävla trött, jag har vart onormalt jävla trött hela livet. Jag kan inte komma på en enda dag som jag vaknat och känt mig glad och utvilad”

Jag har funderat/funderar oändligt över hur jag ska disponera den lilla energin jag har och på vad.
När Molly skulle på kontroll hos barnmorskan och jag rasade in i hennes rum och såg antagligen ut som att jag hade sålt allt mitt smör och tappat pengarna så frågade hon hur jag mår. Jag hann bara säga ”inte så bra tror jag” innan hon hade fixat blodprovstagningar, tid hos läkare och kurator. Alla blodprover såg bra ut, och så kom tiden hos kurator och jag började prata och ville aldrig sluta. Jag fick rannsaka mig själv och gå tillbaka flera år för att komma fram till just detta:
-Jag lägger otroligt mycket energi på att behaga alla andra, istället för att behaga mig själv.

Bakåt i tiden

Jag känner mig inte jättebekväm med att dela med mig av för personliga saker, men för att ni ska få en liten inblick i min historia kommer den i enkel beskrivning i punktformat.

• Jag är uppvuxen i bruksort där det var svårt att passa in om man stack ut lite. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men jag nöjer mig med att säga att jobbade väldigt hårt för att passa in i de fack som redan fanns, jag somnade på skolbussen hem och blev väckt av busschauffören när han parkerat i garaget och gick igenom bussen fler gånger än jag kan räkna på en hand. Jag var helt slut. Jag fick flytta hemifrån när jag var 16, jag sov bort all tid som jag inte var i skolan och mamma såg att jag inte mådde bra och behövde komma bort.
• Jag träffade en kille ganska direkt, jag blev väldigt kär och han visade mig en kultur och gemenskap som jag verkligen gillade. Hans familj tog in mig i sitt hem och gav mig trygghet som jag saknade eftersom jag bodde själv. Vi kom från två olika kulturer och krockarna blev stora från start. Vår relation blev snabbt väldigt ohälsosam och det förekom både psykiskt och fysiskt våld. Min vardag bestod nu av att anpassa mig för att undvika konflikt till varje pris samtidigt som jag skulle prestera betyg på gymnasiet.
• Jag bröt mig loss och träffade snabbt därpå min nästa pelare att klamra mig fast vid. Det blev ytterligare en ohälsosam relation där jag inte levde upp till uttalade förväntningar på mig (som jag såklart gjorde allt för att uppfylla).
• Kort därefter träffade jag min nuvarande sambo och vi hade en riktigt tuff start på vårt förhållande som tog mycket energi att reda ut.
• Här är jag idag, jag lägger 99% av min kraft på min familj och vårt hus och resterande 1% på mig själv. Jag sliter med att hitta mig själv som mamma, sambo och ja… mig själv.

Utöver detta har jag också lagt tid på en del mindre hälsosamma vänskapsrelationer som tagit en del mer än de gett mig.

Det gäller även de små sakerna

Om ni tänker efter riktigt ordentligt, kan ni med handen på hjärtat säga att ni behagar er själva framför alla andra? Det kan gälla bara de minsta sakerna.

Köper jag det här för att jag vill ha det, eller för att alla andra har det? För vems skull går jag på den här middagen, för att jag vill eller för att det förväntas av mig? Om jag inte går på hennes babyshower kanske inte hon kommer på min? För vems skull sminkar jag mig idag, för att jag vill eller för att det ska se bra ut utåt?
Vet ni vad ni egentligen tycker om för inredning, eller köper ni inredning utefter vad andra har? Gillar ni egentligen glittrigt nagellack men använder det inte för det är såå 2009?

Jag kan till och med märka att jag ibland agerar annorlunda mot mina barn beroende på vem som ser på.
Ex. En mamma har berömt mig för att jag har så bra och fasta regler för mina barn.
En situation uppstår när den här mamman ser på, och jag blir plötsligt mer sträng mot mitt barn än vad jag hade varit om inte denna mamma såg på. För att behaga henne?

-Den här bilden var söt på mitt barn men jag har redan lagt ut en idag så jag kan inte lägga ut en till eller… Den här bilden gillar jag, den lägger jag ut!
-Går man på dop måste man ju köpa present för minst 500 eller… jag har inga pengar så jag köper en present för 100, för det funkar för mig just nu.
-Idag kommer xxxx på kaffe och hon tycker att mitt hår är så fint så jag måste duscha och styla det eller… jag orkar inte duscha idag, för jag har sovit skitdåligt och det ger mig ingenting att duscha idag.

Oftast handlar det ju om vad andra ska tycka och tänka. Jag har en vän som också jobbar en del med sig själv, hon har ibland inte dykt upp på anordnade saker och inte heller gett en förklaring till varför just då. När vi vid senare tillfälle har pratat så har hon sagt att det vart skit i livet just då. Älskar jag henne mindre? NEJ, jag älskar henne mer! Är det något jag unnar mina vänner så är det såklart att de ska må bra som är viktigast inte att de kom på min tebjudning mitt i sin depression. Skulle någon av era vänner resonera annorlunda kan jag tycka att den vänskapen är något att lägga på hyllan en stund.

1 person vs hur många miljoner som helst?

Det måste väl ändå vara lättare att behaga sig själv än alla i sin omgivning?
1 person vs hur många miljoner som helst?
För mig är det ett såpass invant beteende att jag behöver jobba på det i alla beslut jag tar, tills det helt enkelt en dag tar överhanden att jag prioriterar min lust och vilja framför andras.

Fungerar ni också såhär? Har ni reflekterat något över det innan?

Framöver ska jag jobba ännu hårdare på att göra mitt bästa för att lägga energi på rätt saker och jag uppmanar er att tänka över hur ni disponerar er energi, och att göra detsamma ❤