Att sluta nattamma

Heeeeej!
Detta är än så länge ett utkast och har jag publicerat detta så betyder det att jag har lyckats med det omöjliga -att sluta nattamma!

Jag ammade Mila i ganska exakt 1 år och nu har jag ammat Molly lika länge.
Med Mila slutade amningen i att jag var en mänsklig napp H E L A nätterna tills hon en dag strax efter hennes ettårsdag vände på sig vid läggning och sov en hel natt ”Det träsket ska jag inte hamna i denna gång” tänkte jag när amningen kom igång med Molly. ”HAHA!” tänkte den energin som bestämmer över alla våras öde.

Här ammar vi i hängmatta under blommande äppelträd.
Bästa och smidigaste sättet att söva på.

Hur gjorde jag?

Jag har försökt sluta amma nattetid flera gånger innan men det har inte gått vägen (läs: Jag har gett upp). Jag har verkligen provat det mesta med båda barnen, låta dem sova inne i vagnen, studsa i famnen, välling, vatten… U name it! Jag vill att ni som läser har i åtanke att Molly vid detta lag är 11mån och jag kan vara säker på att hon inte är i behov av att äta på natten längre.

Varje kväll: Vi har ätit en stadig kvällsmat eller sen middag strax innan läggdags, jag vill inte börja ge välling nu, det blir ytterligare en sak att vänja av sen.
Har jag båda barnen har vi bytt till ren blöja, satt på pyjamas, borstat tänderna och läst en bok i storasysters säng.
Jag har sett till att vårt sovrum vart nedsläckt och mörkt redan från början för att visa tydligt att det är natten som gäller nu.

Natt 1
Läggning: Jag hade inte planerat att sluta amma just denna kväll, men jag var redan rätt trött och irriterad och när Molly började tugga, göra volter och försöka krypa iväg med min bröstvårta i sin mun vid läggning fick jag nog. ”Nä, nu ärrä brara” sa jag till Molly och la ned henne i sängen bredvid mig och stängde in brösten bakom lås och bom. Behöver jag skriva att hon skrek? Hon skrek hejdlöst tills hon hulkade, tjippade efter andan och blåste snorbubblor. Jag sjöng, klappade, sa att Molly ska nanna, nu är det natten, jag tog upp, gick runt i sovrummet, vaggade, erbjöd vatten, jag buffade rumpa tills handen somnade och hon skrek, skrek och skrek. Jag lät henne kasta sig runt i sängen bäst hon ville och försökte lugna hela tiden. Till slut tog gråten några små pauser in emellan. Och efter kanske en timma orkade hon inte mer, hon lade sig äntligen ned och somnade.
Natten: Hon vaknade två gånger under natten och upprepade samma mönster som vid läggning (behöver jag skriva hur trött jag var?) Innan vi gick upp vid 07.

Natt 2:
Läggning: Vi borstade tänder, läste bok med storasyster och gick in i vår säng där jag redan släckt ned och dragit för gardinerna. Jag sjöng två låtar sittandes med Molly i knät som jag bara sjunger vid läggning med Mila annars så Molly känner igen dem. Hon började gråta ganska direkt hon insåg att hon inte ska få tutte som hon brukar (jag låste in dem igen). Men det gav med sig efter bara någon minut och hon började krypa omkring och kasta sig i sängen, jag sa ”God natt Molly” och sen fick hon grejsa omkring på mig och i sängen och jag var helt tyst för att hon skulle förstå att det var sova som stod på tapeten. Till slut hittade hon en bra position och la sig ned och somnade. VAD HÄNDE? Jag gick ut på soffan och grät en skvätt.
Natten: Mellan 20.30-01 vaknade hon fyra gånger när jag inte var i sängen, jag gick in, plockade upp henne på mig och buffade i rumpan tills hon somnade och la sedan ned henne.
Sedan tror jag faktiskt att hon sov mellan 01-08 men jag är inte helt säker. Jag ammade i vart fall inte och var inte uppe med henne alls. Jag var dock lika trött för det eftersom jag la mig för sent.

Natt 3:
Läggning: Fredagsmys själv med båda barnen, jag tänkte lägga barnen samtidigt men satte på fredagsfilmen för sent och Molly blev trött mitt i myset. ”Det här går aldrig” tänkte jag eftersom Mila skulle få fredagsmysa själv och TVn var på hög volym. Gick in med Molly i sängen, sjöng 3 sånger med henne i famnen, hon var lugn. Sa god natt. Hon bökade runt i sängen 5 min och la sig tillrätta, jag buffade lite i rumpan och så somnade hon.
Natten: Gick bra, hon vaknade några gånger, jag buffade lite i rumpan och hon somnade om. Vaknade dock på tok för tidigt (07) och var ledsen, antagligen hungrig så jag gav henne lite tutte och så kunde vi sova en stund till.

Natt 4:
Läggning: Jag hade feber och C fick ta kvällen, han gick ut på en kvällspromenad med barnen och Molly somnade i selen, han lyckades sedan få av henne alla ytterkläder och få henne att somna om i sängen.
Natten: Jag sov i gästrummet och han tog natten, hon hade vaknat några få gånger men han hade buffat henne i rumpan och hon somnade om. Hon vaknade runt 07 igen och var ledsen, jag gick in och hämtade henne och gav henne tutten. Vid det här laget hade hon vart utan mat i 12h så det är inte konstigt om hon vaknar vrålhungrig när hon är van att äta hela nätterna. Sen kunde vi somna om till 09 (ja, vi är en väldigt morgontrött familj).

Natt 5:
Läggning: Samma som natt 4.
Natten: Egentligen också samma som natt 4.

Natt 6:
Läggning: C fick ta nattningen och jag tog nattning med storasyster. Det gick jättebra, dom borstade tänder, bytte till ny blöja och pyjamas, sjöng en god natt sång och så fick hon krypa ihop hos honom och somna. Förstår ni vad det här betyder? JAG ÄR EN FRI KVINNA även efter 20.00. Jag kan gå ut och äta middag med vänner när jag vill och veta att det reder sig hemma. Jag kan ta två glas vin en fredag kväll och veta att jag inte ska amma förens nästa morgon. Vill gråta rakt ut när jag tänker på det!
Natten:

Natt 7:
Läggning:
Natten:

Mission accomplished

Så, då har det gått en vecka och då kan jag nog ändå säga MISSION ACCOMPLISHED!

Mina ledord genom detta som ändå såklart vart ganska jobbigt i mammahjärtat och en form av separation både för mig och Molly har varit:
❀ Att inte låta henne gråta o tröstad, vi har varit med henne precis så mycket som hon behövt.
❀ Det handlar bara om att bryta en vana
❀ Jag gör oss båda en tjänst egentligen, jag började få riktigt ont i kroppen av att ligga still hela nätterna, hon rev, bet och slet. Vi båda gynnar av att få sova genom natten istället.
❀ Det ska vara mysigt att amma, inte jobbigt!

Jag kommer nog att fortsätta amma dagtid i någon månad till, det har jag inget emot bara hon får i sig tillräckligt med vanlig mat så hon får de vitaminer hon behöver.