Hej på er!
Här ekar det verkligen tomt men det har sina anledningar, livet är fortfarande kaos hos oss och det är fullt upp med att hålla huvudet över ytan under renoveringen.
Köket börjar i alla fall ta form och på onsdag kommer de sista vitvarorna, då är det bara fläkt som fattas så är allt helt klart sen, puuuh!
Amningsretreat
Min sambo har jobbat en hel del senaste månaden och för ett tag sedan bestämde vi att nästa gång han skulle vara ledig en längre period var det dags att sluta amma.
Det känns SKITjobbigt rent ut sagt, jag hade gärna ammat dagtid en stund till men…
Jag håller på att förlora vettet av att inte få sova ordentligt (på riktigt)!
Jag kan verkligen komma på mig själv med att tänka helskumma saker, jag tappar bort både saker och viktiga tider. Det är helt enkelt dags för mig att få sova innan jag tappar det helt, och då är lösningen för oss att sluta amma helt.
Jag slutade nattamma för ett tag sen men när vi rev ut köket och inte kunde laga mat var det väldigt svårt att få i Molly det hon behövde under dagarna så amningen föll tillbaka igen.
När jag slutade amma Mila var det inget alternativ för mig att vara ifrån henne, till slut en kväll vände hon bara ryggen till vid nattning och så slutade vi amma.
Så lätt har vi det inte med Miss Molly Tutt Pettersson så vi bestämde kort och gott att Carlos skulle ta barnen och åka till sina föräldrar i två nätter.
Separationsångest
Det känns faktiskt fruktansvärt jobbigt att sluta amma. Det är en form av separation för mig som är svår att sätta ord på. Jag tror det handlar delvis om att det vart så mycket mamma&Molly, nu kommer hon inte vara lika beroende av mig vilket egentligen är skönt men en ovan tanke.
Det känns också jobbigt att jag inte vet om vi kommer vilja ha fler barn, att detta kanske är mitt sista barn som jag får äran att amma.
Det är verkligen en period i livet som tar slut och det känns jobbigt men nödvändigt.
”VA? Så du ska vara själv? Hemma? i TVÅ dagar???”
Min granne tyckte det var lika sjukt som jag att jag skulle vara hemma helt själv, jag vet inte när det hände sist.
Hur som helst har jag fått massa måsten gjorda idag som hade tagit flera dagar med barnen, imorgon ska jag försöka lägga alla måsten på hyllan och göra något för min skull.
Vem är jag?
Jag har verkligen ingen aning om vad man ens gör när man lever själv längre. Efter att barnen och Carlos åkt la jag mig länge på sängen och bara funderade. Vad gör man när man inte behöver passa upp på två minimänniskor, langa mat, hjälpa på toa, tjata, byta blöjor och städar upp spåren av leksaker? Jag har ingen aning.
Någon tyckte jag skulle gå på bio, det hade jag typ glömt bort att det finns.
Funderar på att åka och ta in på relax… Vi får se vad jag hittar på imorgon.
Jag har i vart fall fått uppdatering om att det går bra på bortaplan vilket är huvudsaken, hon var lite ledsen vid läggning men det var vi såklart beredda på!
Jag ska verkligen försöka uppdatera lite oftare framöver, det var ju verkligen inte meningen att det skulle bli såhär sällan men livet får ju gå först. Allt annat vore lite tokigt!
