shoppa hos mammasanningar.se

Mens

Det är ett av de värsta orden jag vet. Sen den dagen den kom in i mitt liv har den ställt till det för mig.

Det började si så där vid 12 år ålder i ett omklädningsrum efter gympan. Då kom såg jag den för första gången. 12åriga jag blev alldeles iskall och vågade inte gå ut från toaletten. Planen blev tillslut att stoppa så mycket pappershandukar i trosan så att de inte skulle bli läckage. Sedan försökte gå så sakta att det inte prasslade i trosorna när jag rörde mig. Pappershandukarna när jag var 12 var inga mjuka Lambi-papper direkt utan mer likt, fint tunt sandpapper…

Jag fortsatte skämmas för min mens. Vilket blev ännu jobbigare i högstadiet när jag började få fruktansvärda smärtor i samband. Jag gjorde allt jag kunde för att dölja sambandet, men min mamma är smart! 😉 Hon sa tidigt att de inte var normala smärtor. Doktorer negligerade och sa att de visst är normalt att ha väldigt ont. osv…

Så jag levde med skiten hela mitt liv, jag är rätt så tuff och är inte rädd för smärta. Men det som var så naturligt och inte verkade påverkade andra golvade mig totalt. Såklart ta jag den skulden på mig själv, att jag var svag. Varför kan inte jag tackla mensvärk som Anna-Greta gör? osv.

Äntligen en diagnos

Jag fick min Endometriosdiagnos först nu när vi gjorde vår utredning för IVF. Det är alltså för ca 3 år sedan. Jag har haft mens i ca 20 år. Skulle man räkna antalet gynundersökningar, titthålsopetrationer, vaginala ultraljud osv som jag gjort under dessa år så tar det nog aldrig stopp känns det som. Och hur många studenter som min lilla gumma har varit med och utbildat kan vi nog inte räkna på två händer.

Så nu har jag min diagnos, men det har inte ändrat något i hur jag får må. Min endometrios har vuxit där den skulle göra mer skada än nytta av att opereras bort. Smärtorna lindras med preventivmedel som minipiller eller p-piller, så eftersom vi vill bli gravid så de är inget alternativ. Nu slipper jag åtminstone tro att jag är knäpp som inte pallar en hel naturlig smärta.

Men idag har du väl en god relation till din mens?

HA… alltså jag orkar inte. Vad fan är det för fråga? Hur ser en god relation till ens mens ut?! NEJ, jag har ingen god relation. Skäms fortfarande för att köpa bindor på Ica för att någon kan ju lista ut att jag har mens. Kan inte säga ordet utan att typ skämmas, utan jag säger fortfarande hellre tjejveckan. Jag isolerar mig för att slippa hamna i jobbiga situationer där någon kan se, lista ut eller upptäcka att jag har den.

Hur sjukt är det. Jag är kvinna. Troligtvis så vet de flesta om att jag har mens ca en gång i månaden. Det lär man sig på biologilektionen i typ 4:an. Men för mig är den som en mörk hemlighet!

Här bollar jag frågan till dig! Har du en god relation till din mens? hahahaha Sorry, jag var bara tvungen.

2 tankar på “Mens”

  1. Ja, jag har nog det. Köper tamponger av killkompisen i kassan på Ica, säger till svågern att jag har sån mensvärk… det har inte alltid varit så men har bestämt mig för att låta det vara naturligt. Både för mig och min dotter.

    • Det är precis så det ska vara! Varför blir något så naturligt så himla skambelagt! Hoppas din dotter slipper känna någon som helst skam över sig själv!

Lämna en kommentar

Fler inlägg av Sandra