Varför är det så lätt att mata sina hjärnspöken? Att liksom ge dem så mycket utrymme?
Jag är så rädd att bli dömd, fast jag samtidigt känner att det är skitsamma. Det enda jag är helt säker på med mig själv är att jag är en bra mamma, en grym mamma, som gör sitt absolut bästa! Inte alltid rätt och med full energi. Inte bättre än alla andra! Men jag gör det jävligt bra!
Ändå är jag livrädd att någon ska tycka det motsatta. Varför?
Jag kan ju det här, och jag älskar det! Mycket kan jag tvivla på, men inte detta! Så jävla onödigt!
I HEAR you! Jag har också lätt att låta de där jävla hjärnspökena ta över… när det kommer till det mesta hos mig själv. Mammaroll, vän, fru, chef… osv.
Fick en lite eyeopener under en ledarskapsutbildning för nån månad sen. Ingen raketforskning men något som fick mig att inte rannsaka mig själv och döma mig själv så hårt.
Vi gör alla vårt bästa och det kommer vi långt på!
https://attlevalivetinuet.blogg.se/