Idag vaknade jag upp med sånt stark hat mot mig själv.. Jag orkar knappt med mig själv. Dessa självhat finns med minst en stund varje dag, oftast när jag ska sova. Men ibland vaknar jag med dem så här starkt. Sakerna jag säger till mig själv är fruktansvärda. Att jag är misslyckad, lat, att jag aldrig kommer att gå ner i vikt. Att jag är tjock och äcklig.
Självhatet kom någon gång i tonåren, men eskalerade otroligt mycket under våra barnlösa år. Jag ville ha en förklaring till varför vi var barnlösa, men fick diagnosen oförklarligt barnlösa. Då började jag lägga skulden på mig själv, allt jag gjorde fel. Om jag drack vin, jag tränade inte tillräckligt ofta, åt säkert fel mat, hade en värdelös kropp som inte kan bli gravid helt enkelt.
Jag vet inte om det är extra mycket idag för att jag planerat att gå på badhuset med Kian och en annan mamma och hennes son. Det kan också vara för att våren kommer och jag snart ska vara lättklädd. Eller så är det för att jag inte lyckas gå ner i vikt, trots att jag trodde att jag skulle fixa det lätt. Efter sommaren vill vi starta vår IVF, jag är långt i från viktgränsen och planen var att vara färdig med den gränsen nu för att jag skulle kunna njuta i sommar utan hets på min kropp… Jag misslyckades. Jag har snarare gått upp 1kg till sedan jag sa att jag skulle ta tag i det på riktigt.
Lyckas jag inte med detta är det mitt fel att vi inte får starta. Jag kan inte se mig själv i spegeln, jag kan knappt se på Kian. Jag vill att han ska ha en mamma som lyckas, som är stark, som visar att man kan nå precis var man vill i livet. Drömmar och mål, det är tänkt att det är vi som ska styra dem, vi kan påverka det. Men jag misslyckas bara. Kan inte bryta mina vanor, istället förstör jag bara för mig själv och för min familj.
Så här låter mitt självhat idag. Det tar så mycket energi, jag är helt slut! Vill bara lägga mig ner och fortsätta gråta. Men det går inte. Och jag ska inte. Alla tankar är inte kroppsliga. men idag är det fokus på det. Jag kommer skämmas över mig själv varje steg jag tar utanför dörren idag..
Jag tror aldrig jag har skrivit om mitt självhat tidigare, och spärren för att skriva allt finns helt klart! Men så här låter det när man gläntar lite på locket..
Du är så himla stark och modig som vågar öppna lite på locket! Vilken fantastisk människa du är.
Absolut ska man visa att man kan lyckas och klarar av uppsatta mål. Men jag tycker också att man kan och ska visa sig ”svag” också. Ibland lyckas man inte. Ibland får man försöka om och om och om igen. Ibland får man omvärdera och göra nått annat eller ingenting alls. Och det är ok. Det är verkligen ok.
Förstår att ni vill komma igång med IVFen, men låt inte all press och prestation ligga på dig. Du gör så gott du kan, och skulle det dröja ett halvår till så kanske resan dit blir mer hanterbar och inte så krävande?
Vill också säga att du är helt fantastisk och en riktig kämpe<3
Oj vad jag känner igen mig. Inte just med ivf men hatet mot mig. Kan knappt se mig i spegel just nu men sen får jag dåligt samvete mot mina barn. Hade jag inte fått dem hade jag kanske inte sett ut såhär. Och klart vill jag ju ha dem. Jag är ju inget utan dem. Vad gör det då att jag är tjock?
Vill bara skicka massa kärlek och styrka. Du är så fin och modig som tar upp detta och blottar dig själv ❤️❤️❤️❤️❤️
Fan denna förbannade värld som alltid får en att känna sig fel! Inte nog med att man bär på sorgen, frustrationen och självföraktet att inte kunna skaffa barn som alla andra – man ska få höra att man är ”fel” för att ens få hjälp. Min resa är så lik din och jag slåss med mitt självförakt varje dag. Min son är 13 år nu och trots många försök efter lyckades vi inte få ett syskon. Det är ff en sorg men nu är jag 46 år och har förlikat mig med det…..men min kropp avskyr jag i princip varje dag och jag säjer ytterst sällan något snällt till mig själv. Jag kan tala om för dig vilken fantastisk kämpe och kvinna du är, och delar med dig av, men du måste hitta den känslan inom dig för att den ska bli sann. Fortsätt kämpa – inte för att passa in i någon mall eller förväntad utseendekategori utan för att inse att du duger och är vacker precis som du är 💕
Åh det är så tufft. Vikten och skammen. Du kämpar mot evolutionen här, hela vår kropp går ut på att behålla vikten; det är inte bara att. Det är svårt. Hoppas du kan tänka något snällt om dig själv och att du får sova gott. Kramar
Fina fina Sandra! Känner också igen mig (inte med ivf) men känner också otroligt starkt självhat då och då. Tjock&ful och värdelös. Har en dotter på 4,5 år sen tidigare som jag älskar av hela mitt hjärta, tanken va att hon skulle få ett syskon innan sommaren detta år. Det kommer inte hända då det inte alltid blir som tänkt 😏
Känner då och då att det är mitt fel och att min kropp inte kan (Vilket jag tidigare tog för givet).
Tillsammans är vi starka 💪 Du är grym och superfin på alla vis! 💖