Jag går till psykoterapeut varje fredag. Flera nätter innan är det omöjlig för mig att sova, jag hatar verkligen att gå dit för det känns som att det gör mig till en sämre mamma. All ångest innan gör mig svag, och jag blir arg på mig själv att jag inte är tillräckligt stark för att kunna hantera min ångest utan att behöva gå till henne.
Jag är en väldigt logisk människa så jag VET att det är bra för mig att träffa henne, kanske inte bara bra utan ett rent måste. Att köra på i 360km/h för att slippa tänka, som jag gör just nu, är bäddat för en totalkrasch. Det vet jag. Men det känner jag såklart inte.
Hjärnan är ju en lurig jävel kan man säga. Den tar helt fel vägar när den vill skydda mig. Så på något sätt så går den runt allt logiskt och allt jag vet, och istället skickar den små signaler till resten av kroppen att det är fara på väg och det är dags att fly! Säg inte ett ord, göm dig, bli arg, gör va fan du vill, men säg inte ett ord!
Så känns det i min kropp när jag får fråga på fråga om hur jag mår och varför. Jag är ingen pratade, men det är för att min hjärna har bestämt att jag inte ska prata. Att höra min röst uttrycka ”svagheter” hos mig själv gör mig nästan illamående och äcklad. Det är saker som jag uppenbarligen inte har kunnat hantera själv utan istället tryckt in längst bak i hjärnans garderob.
Jag vet egentligen inte vad jag vill få ut av det här inlägget, men jag är ingen pratare. Jag är en skrivare.
Hej! Skriv då. Ta med det du skriver varje fredag och ge hen ett papper. Det är en början. Psykoterapeuten har nog varit med om personer som har svårt stt prata så många gånger
Kram
Ja det är ett alternativ! ❤ tack!
Jag undrar. För jag tror inte den landstingsanslutna vården har alla svar. Om detta känns fel i hela din kropp – är det då rätt väg för just dig?
Varför inte börja med att arbeta med var dina tankar mot dig själv när du uttrycker ”svaghet” kommer ifrån.
Och sedan – jag VET att man kan ”läka” trauman med annan slags terapi där man jobbar på helt annat sätt än psykoterapi.
Det är psykologi men annan metod.
Där man hjälper sig själv i det tillstånd man var i då, när traumat byggdes upp. Man går tillbaka med det man vet nu och hjälper Sandra där o då. Du beskriver också vad Sandra förlorade i traumat. Tex tillit, glädje osv…
och så får ”Sandra nu” träffa ”Sandra då” och visa upp Kian o berätta att det blev bra.
För att göra lång förklaring kort.
Man lagar traumat på ett annat sätt… sedan går man vidare med nya övningar allt efter man gör framsteg.
KRAM
Har en förutfattade mening att vården vill att man ska gräva o älta??? Är det så? Eller har jag fel?
Det låter väldigt vettigt, det du skriver! Men också ganska läskigt!!! Jag har bara gått två gånger ännu så jag vet faktiskt inte helt hur hon tänkt lägga upp de!!! Men jag tror precis som du tror, så vi får se!!
Jag går också och pratar. Är också en som har lätt för att skriva och svårt för att prata. Blir sen ledsen för jag glömt ta upp något som jag tänkt. Men började skriva ner och min psykolog tycker det är toppen. Vårt samtal går utifrån de punkter jag skrivit ner under veckan. Ibland långa och ibland bara några stödord. Så om du är bekväm med att skriva – skriv! ❤️
Det låter väldigt smart!!! Jag ska testa skriva upp men jag är rädd att jag inte kommer våga visa dem!