Vad sa läkaren?

I måndags var jag hemma och hade min lediga dag. Läkaren som på onsdagen veckan innan frågat mig om jag hade problem med sköldskörtlen skulle ringa. I helgen har jag googlat på vad det skulle kunna vara och läst det ena efter det andra.

Ett tag tänkte jag att är det ”bara” sköldskörtlen är det ingen fara. Jag började tänka iväg på att få andra besked. Jag menar man tänker alltid att det händer andra och inte en själv men någon är den ”andra”. Jag tänker på Pennys pedagog som fick ett tråkigt besked. Han har precis gift sig och fått en liten son och så vänds hela världen upp och ner, nej mitt hjärta gör så ont för dem.

Så i måndags var jag ganska låg, vi bakade och fikade på stan med barnens mormor och emma. Hela tiden kollade jag telefonen och väntade. Vid 16 tiden gav jag upp, försökte gå in på vårdguiden och se om jag hittade provsvaren där men nej. Då kommer nästa tanke, gör dem fler prov innan dem vill ringa? Vill dem be mig komma in?

I går efter att ha lämnat tjejerna för förskolan ringde jag upp kliniken i bilen. Jag fick prata med en sköterska som berättade att läkaren hade skickat ut ett brev. ” Vill du att jag läser upp det för dig?” Ja gärna. Hon berättade att proverna var hur fina som helst och inte visade något teckna på att sköldskörtlen var dålig.

Vad som egentligen är viktigt

Är så klart att jag är frisk och mår bra. Jag hittade väldigt många symtom som stämde in när jag googlade som tex karpaltunnelsyndrom som jag hade problem med i min senaste graviditet och som har kommit tillbaka.

Eftersom jag inte själv sökte för min hals och inte var orolig byggdes det upp en oror som inte hade behövt finnas. Det jag tar med mig från dessa dagar är hur snabbt det kan vända och att man ska leva lite med carpe diem varje dag.

Önskar er en fin onsdag. Må ni få mycket kaffe och samarbetsvilliga barn denna morgonen.