Ibland undrar jag vem som uppfostrat dem?
God morgon. Jag har gått upp lite tidigare idag, varit ute och gått en runda och sitter nu med kaffekoppen framför datorn. Mitt mål att minska skärmtiden kräver att jag går upp tidigare för att få undan jobbat lite innan jag väcker barnen. Sen ska jag inte ljuga, dem 1,5 timmarna jag får för mig själv är guld värda. Jag hinner ladda på koffeinnivån i kroppen och starta morgonen lugn och skönt.
Det jag tänkte skriva lite om idag är trots. Eller är det ens trots? Är hon (för nu pratar jag om vår fyraåring) bara oförskämd och otacksam? Vi kan ta igår som exempel.. Dagen börjar med att hon ska bre sin macka själv. Absolut, hon ska ha marmelad och ost och vill ha marmeladen överst. ”Det blir kladdigt då” förklarar jag och säger att hon får ta marmeladen under. Utbrott ett… Efter 10 minuters bråk får hon göra precis som hon vill med mackan men ska då äta upp hela själv. Hon ÖSER på med marmelad och sen kommer ubt (utbrott) nummer två.. Hon ville skriva ett P och inte längre ha mackan.
Vi går vidare till att vi ska åka för att träffa vänner för en playdate. Hon vill ha strumpbyxor och jag förklarar att dem är i tvätten och att det är för varmt. Det finns alltså inte ens några jag kan ge henne bara för att. Här kommer utb nummer tre. Utb nummer fyra kommer när jag och Ellen är klara och börjar ta på oss skorna. Hon blir arg/ledsen och vill följa med ”såklart du får man då får du ta på dig skorna” och här upprepas utb nummer fyra igen.
Vi åker iväg och har en jättemysig förmiddag med våra vänner. Här märker man inte av det mista och jag börjar fundera på om det är mig det är fel på. Jag och min vän Malin pratar om just trots och deras 3,5 åring är också i en trotsfas. Känns så skönt att kunna prata av sig och känna att man inte är helt själv.
Utbrott fem,sex och sju handlar om att äta glass innan middagen. Utb åtta är att maten (som hon redan ätit halva portionen ut av) inte var gott. Jag och Oliver bara kolla på varandra. Vad vi än säger eller försöker argumentera mot svaras det med gråt, lägga sig ner på golvet eller med skrik.
Ungefär här bestämde vi att låta disken stå kvar, vi packade badkläder och åkte ner till stranden. Där tog vi årets första dopp och hade så mysigt! Verkligen som en fristad från bråk och skrik. Vi letade snäckor och kastade stenar, pratade snällt och fint till varandra och avslutade med glass.
Men sen i bilen på vägen hem började det igen, jag tror det var en klubba som fröken ställt in fokus på och att säga ”men du har precis fått en glass” hjälpte inte…
Vad säger ni? Hjälp. Har vi uppfostrat en otacksam skitunge eller är detta någon from av trots? Vad vi än gör/säger är det fel om hon bestämt så. Är vi ensamma om detta?
Nej! Ni är inte ensamma. Min son, idag, 7 år, var en ett envist litet trotsmonster mellan 4-5 år. Det var som att leva med en pyrande liten vulkan. Men den som hanterade sämst var nog jag. I efterhand kan jag säga – välj striderna, låt den förälder med mest ork/positiv energi ta ”diskussionen”. De försöker bara hitta vad de själva vill, lära sig, hitta sin vilja. Nu är lillebror ”trotsmonstret” men nu har vi lärt oss hur bemöta det, och ibland bara låta honom sura.
Storebror, han som var det först? Idag världens finaste kille!
Klart det är ren och underbar trots! Känner så väl igen de, min dotter är nu 5,5 år! Det vi gjorde (säger inte att de är rätt) var att vara extremt noga med att visa att VI föräldrar bestämmer och vi har rätten att neka en macka om inte marmeladen får ligga underst ex! ”Då kan du va utan” Sen började vi med ”’mattan” (timeout) redan när hon var 1-1,5 år! Fem gånger tror jag hon har suttit där, sen har de räckt med ”hot om mattan”. Funkade hur bra som helst! Just att man gick in och bröt ett oaccepterat beteende! Så annars ett tips! De säger att barnen ska ”sitta där” så många minuter som de är år! Så 3 min för en tre åring! O går de där ifrån bara lyft tillbaka utan att säga ngt! Första gången fick vi göra de säkert 50 gånger! Till sist ger dom upp! O viktigast är att prata efteråt varför de fick sitta där en stund! 💕
Jag känner igen mig sååå väl!! Ibland sitter jag och Fredrik i soffan och bara tittar på varandra och undrar vad fasen vi gjort! Vi har kaos hela dagarna med BÅDA barnen 😱😱😱😱😱
Det låter exakt som vår 3,5 åring! Ibland är utbrotten helt obegripliga och man står där och känner ”men jag gjorde ju precis som du ville? Varför skriker du?”
Skönt att höra att vi är fler!
Ni gör inget fel, vi har exakt samma här hemma. 2 stycken likadana närmare bestämt. Det skriks och bråkas om allt, dagarna är som att gå på ett fucking minfält och försöka undvika explosioner.
Kram! ❤️
Känner så väl igen det!! Har tre barn och kan utan att blinka säga att 4års åldern är sju resor värre än ”tvåårstrots”. Många vänner som kan hålla med, det händer något vid 4 år. Men joo det blir bättre och nej ni behöver inte känna er misslyckade! Sen kommer 6års fasen och 9 års fasen och för puberteten och tonåren 🤩😂
Trots! Och det viktigaste är att hålla fast vid det man sagt och inte ge efter.
Dem lär sig snabbt det går att tjata/skrika sig till saker då.
Och ta inte onödiga konflikter. Är det för varmt för strumpbyxor. Skit i det. Låt henne ha det. Hon kommer märka 😉
När min inte ville äta upp ett tag sa jag att då ställer vi det i kylen så kan du äta om du blir hungrig sen. För det var standard efter ett tag att vilja ha macka.
Lite av Mina tankar men som sagt när det är mkt så välj vilka konflikter man ska ta och ge inte efter när man väl bestämt sig.
Ju större dem blir desto mer kan man kompromissa 🙂
Med största sannolikhet är det trots. Jag har en grabb på snart 4 år som är trotsig som dessutom tar ut det på lillasyster på 14 månader samt mig. Han och jag har precis samma humör så det hjälper ju inte alltid till. Men det är väl bara att försöka välja sina strider, sänka sina krav ibland och försöka rida ut stormen utan att slita av sig allt hår
Hihi hoho haha neeeej du är inte ensam!! Lovar!! Det är trots! Min dotter på snart 5 år är en lite häxa😭😭😂😂💃🏻🕺🏻 Säkert värre än din flicka..;-) kommer inte på allt nu men fasiken, det är något hela tiden..! Hysteriska utbrott om tex ketchup som hamnat 1 mm på fel ställe… att det ens kan vara ett problem??! ”Säg förlåt mamma” får jag höra hela tiden.. men ursäkta, jag har ju inte ens gjort ngt..😄 Sen har jag en son på 7 år, det talar vi inte ens om😂😂🕺🏻💃🏻 Styrka åt oss, tro fasiken man behöver klämma ett marabou då o då..😂 Kram från en viktväktare (som börjar imorgon….)
4-åringar! Har det precis likadant hemma med min tjej 🤯
Min dotter (6år) skulle få en ny cykel, då snackar vi en sprillans ny för 4.000:- Absolut, vi kunde valt en begenad variant betydligt billigare men nu gjorde vi inte det. Ungen tycker på allvar att jag kunde åka till affären själv med motivationen ”det är så tråkigt i affärer, välj en fin färg”
Jag blev duktigt irriterad över otacksamheten så hon fick följa med till affären och välja färg och sedan cykla hem från affären med mig -1,5 mil. Inte så otacksam längre men desto tröttare 😊