God morgon på er!
Igår var en dag som Penny länge sett fram emot, Pappa fyllde år och det var äntligen dags för kalvinknatet!
Egentligen är det i år barn som är födda 15 får springa men jag tjuvade förra året och anmälde henne ändå.
Jag sprang så många lopp då och tänkte det skulle vara en rolig grej för henne också, vilket det bra!
Jag stressade hem från jobb, bytte om snabbt på både mig och Penny. In i bilen igen, glömde var jag lagt nycklarna till huset och bilnycklarna la kvar i huset.
Oliver blir stressad och svetten rann men i sådan situationer vet vi hur vi fungerar som bäst. Båda är irriterade och det bästa är att inte prata med varandra förens man är ”på den andra sidan” och den stressade situationen är över.
Vi mötte upp bästisen Ebbe och hans familj vid startområdet och en efter en trillade släktingar och vänner in för att heja på Penny.
Jag blir helt varm och lite glansig i ögonen när jag tänker på alla människor våra barn har runt om sig. Inte bara släkt utan våra vänner också.
Jag och Pennsan sprang och hon var super duktig. 400 meter tycker jag alla lopp ska vara som jag ska delta i fram över, perfekta längden! Jag tycker också det är kul att Penny tycker det är så kul att vara aktiv. Hon tjatar om att gå på gymnastik så det får vi kolla upp och under sommarlovet ska hon gå på simskola i två veckor. Vårt mål är att barnen hittar en idrott (helst lag idrott) som de kan utföra och som vi kan vara med och stötta och heja. Tycker det är så viktigt och ger så mycket att vara med i ett lag eller i en organisation där barnen lär sig mer än det som lärs ut i skolan. Håller ni med?
När vi kom i mål gav Penny sin medalj till sin lillasyster som sen bar den tills hon somnade.
Har ni inte varit med och sprunigt kalvinknatet tidigare så satsa på det till nästa år! Så trevligt evengemang.
