Så var det den här dagen Penny kallar för mammornas dag. Dagen då vi förväntas hylla våra mammor och vi som mammor vill bli uppmärksammade.
Min första morsdag blev inte alls som jag tänkt eller hoppats på. Oliver tyckte det räckte med ett ”grattis på morsdag” sådär mitt under dagen och att fira var det inget snack om. Jag blev ledsen och väldigt besviken. Det kändes som allt jag gör som mamma inte betydde något. Jag såg hur andra mammor blev hyllade på social medier och kände mig inte värd något.
Istället för att trycka undan känslorna och svepa över det med ”jag bryr mig inte så mycket om morsdag ändå” fick min kära sambo höra ett och annat. Vi kan säga såhär att han har sedan dess inte missat en ända morsdag. När han såg tidigare i år att dem friade ”mothers day” i resten av världen fick han panik stackaren. Ni vet de flesta killar är inga tankeläsare och ibland måste man tänka åt dem. (Förlåt älskling om du läser det här men det är sant..)
Jag måste veta att jag klarar det själv
En sak som är viktigt för mig är att jag har vetskapen om att om något skulle hända mellan mig och Oliver eller om något skulle hända han så jag blir själv vill jag veta att jag klarar mig själv. Jag vill såklart att vi alltid ska vara två men vetskapen om att jag hade klarat det själv gör mig trygg.
Jag VET att jag förtjänas att firas som mamma. Och jag vet att för att inte bli besviken får jag ibland ”hjälpa” till och lite sådär smått berätta hur man kan göra det på bästa sätt. Jag har tidigare hintat om en spa behandling och Igår kväll sa jag lite sådär att barnen kanske kan välja något nere i supermarket, en teckning skadar aldrig och att bli väckt på sängen hade varit trevligt. Ja ni förstår.
När jag och Emma var små var våra föräldrar skilda och vi hade ingen hjälp att fira vår mamma. En morsdag väckte vi henne med presenter vi gjort själva. Vi hade ritat på apelsiner och slagit in dem. Men vet ni det räckte, vi hade tänkt till och vi ville på det sättet vi kunde visa uppskattning och kärlek.
Om jag inte hade haft någon partner hade jag ändå sett till att fira mig själv på denna dag. Det kan finnas många olika anledningar till att ingen annan firar en så då får man helt enkelt styra upp det själv!
Alla vi mammor är värda att firas och tycker ingen annan det får vi minsann tycka det själva! 👊🏻
Min första mors dag blev inte heller som jag tänkte. I snart 1 år har jag varit bonusmamma åt två barn. min man, deras pappa jobbar mycket så barnen är mestadels med mig under de 50 procenten de är hos oss. Det har varit självklart för mig att sätta mig själv i andra hand och ta mig an barnen.
Idag frågade han mig om han behöver köpa något till deras mamma från barnen, och jag sa att det tycker jag. Och lade till att ”eller så köper du en blomma till mig för att jag är en underbar bonusmamma till dina barn 50 procent av tiden”
Senare på dagen på Ica när vi handlade till barnens mamma så kom en kommentar vid blommorna inför barnen ”vi får väl köpa en blomma till Dig också”. Det behövs inte, jag är ju inte deras mamma svarade jag. Inte en ord tillbaka och ingen blomma eller fint ord fick jag. Aldrig känt mig så ouppskatttad och värdelös. Det är svårt såna här dagar att inte bry sig om det ”kommersiella jippot”