God morgon!
Jag och Ellen är uppe tidigt och håller på att rensa lite i tvättstugan.
Jag går förbi trappan och tänker på en händelse som inträffade igår.
Eftersom Penny ska ha kalas håller vi på att rensa ut bland gamla leksaker och gör plats för nya. Hon håller på och renar uppe i deras lekrum och kallar på mig. ”Mamma, detta är en pojkleksak och jag vill inte ha den, jag är en flicka” Jag stannade till helt paff i tappan och viste inte vad jag skulle säga. ”Vem har sagt att det är en pojkleksak?” Fick till svar ”men det är det och bara stora pojkar leker med såna” Nu är du tramsig sa jag och gick där ifrån och efter ett tag kom traktorn ner flygandes för trappan.
Leksaken vi pratar om är en lite större traktor som blinkar. Hon lekte med en jättemycket hos sin kompis Ebbe så vi var tvungna att köpa en till henne också. Hon har älskat den och lek med den massor. Visst den har varit bortglömd ett tag men vad är det som händer? Vem har proppat i henne vad som är pojk och flickleksaker?
Vi pratar om tjejen som önskar sig Spindelmannen leksaker och samtidigt vill köpa en ny glitterklänning inför sitt kalas. Hur pratar man om det här som förälder om vad som är ”pojk” och ”flicksaker” ?
Mvh /en mamma som inte vet hur hon ska hantera detta.
Det där är en klurig situation, det bästa du kan göra är att fortsätta prata med henne, att förklara och ge henne saker att fundera på! Hon behöver själv komma till syn om att det inte är en pojkleksak! Till exempel kan man säga ” det finns inga pojk/flickleksaker det är leksaker för barn och alla barn, som vill, har rätt att leka med dem” ”vill en flicka leka med traktorn så är det ju inte shysst att någon annan säger att hon inte får det för att hon inte är en pojke det måste hon få välja själv, eller vad tycker du?”
I barnens värld är identitet otroligt viktig! Vem är jag, vem är jag i gruppen, vad är okej och vad är inte? Vad är flicka och vad är pojke? Osv! Dom ser mycket vad vuxna ikring dem har för intressen och samma med andra barn! Det svåra men också de enda vi kan göra är att guida dem och stötta dem till att fortsätta våga och gilla livet! Sen om man växer ifrån en traktor så är det helt okej! Men de viktiga är att hon förstår varför!
Ni är grymma!!!! ❤👌🏼
Jag tycker själv att det är jättesvårt. Jobbar som förskollärare och på jobbet försöker vi prata med barnen om att det inte finns pojk/flick färger, leksaker osv. Man blir så förvånad över hur tidigt barnen uttrycker sig att det är en killfärg osv. Hemma har jag ännu inte upplevt bland mina grabbar att dom inte vill leka med vissa leksaker eller så. Min stora kille, 6 år, ville ha ett par röda klackskor och självklart fick han köpa ett par, men även fast vi inte sagt någonting så vill han bara ha på sig dom hemma. Försöker prata med mina pojkar också, men inte så lätt när dom sen möter annat ute i samhället eller hos kompisar. Det här med att vara förälder och veta hur man ska möta eller tackla situationer är verkligen inte enkelt 😊
Ameeen…
Vad tradigt! :/
Har själv en 4åring som än så länge leker med det mesta (även om hon är inne i en väldigt glittrig och rosa fas, vilket är mindre roande klädmässigt och liknande).
Tycker att du hanterade det bra!
Fråga henne? Vad är det som gör att saker är pojk/flick? Kanske kan ta upp goda exempel på saker som alla kan och gör oavsett, ex din och pappas fotboll? Tänk hur tokigt det va om man sa så om allt? Då skulle mamma/pappa inte få spela etc?
Sen, säg till på förskolan att detta kommit upp. Vill ABSOLUT inte skuldbelägga dem – inte deras fel! Men man kan behöva deras hjälp att motarbeta fortsatta stereotypa beteenden som detta.
Så hade jag gjort!
Varför göra en stor grej av det? Är det hela världen? Bara säg; Ok, lek inte med den då!