Jag ställde en fråga till er som följer mig på instagram om vad ni vill att jag ska skriva om. Ett ämne som många ville jag skulle ta upp är hur man får relationen att fungera med småbarn. Och vet ni? Det får man inte. Så svarat på det.
Skämt och sido.. en sak jag fick höra när jag var gravid första gången var att ”ja hoppas du är redo på att aldrig igen komma i första hand” Även om det kan låta hårt så stämmer det. Efter att man fått barn kommer man alltid komma i andrahand, du kommer alltid se till barnens behov föra dina egna och du kommer göra det utan att du själv vet om det.
Det som är farligt är att man glömmer sig själv, man identifierar sig som mamma och inget annat. Eftersom jag blev mamma som väldigt ung har jag lovat mig själv att inte bara bli mamma, jag är också Emelie – kompisen, flickvännen, kollegan och lagkamraten. Penny min äldsta tjej sov borta första gången när hon var tre månader. Vi fick en resesäng av min farmor och den har slitits med kärlek. Det var SÅ jobbigt att släppa kontrollen och lämna bort henne första gången men också så nyttigt. Hon överlevde hos mormor och där efter var det lättare att be om hjälp i fortsättningen.
Nu sover barnen borta minst en gång i månaden (om inte mer) dem är hos mormor,farmor eller moster. Vi har barnvakt minst en gång i veckan för att få ihop livet med träning och vårt sociala liv. Vi bestämde ganska snabbt när vi blev föräldrar att om detta ska hålla måste vi få vara Emelie & Oliver och inte bara ”mamma och pappa” .Vi har varit ett par i 11 år i år och för att vardagslivet inte ska äta upp oss behöver vi få vara bara vi ibland. Jag tror också en viktig sak är att ha något som man gör själv. Vi spelar båda fotboll och tre gånger i veckan är vi iväg på vars ett håll och gör det vi tycker om. Jag tror att om man går på varandra uppstår irritation och gnäll, iallafall i vår relation 😉
Att ha inställningen ”våra barn, vi tar hand om dem själv” är inte sunt enligt mig. Jag är så glad att vi har nära och kära som mer än gärna umgås och hänger med våra tjejer. Jag tycker det är nyttigt att dem har en relation till fler vuxna än bara oss.
Förra året var vi på en weekend på mallis och det är det längsta vi varit ifrån barnen. Och vet ni va? Jag saknade inte dem. Kanske låter hårt men jag visste att dem hade det bra hemma och jag njöt till fullo av att bara vara vi. Jag tror tyvärr många mammor har tänket att ”jag känner mitt barn bäst och ingen annan kan göra det jag kan”. Det är på ett sätt sant men det fina med de är att barnen får andra upplevelser med andra dem har nära och på så sätt knyter extra starka band till dem. Tillexempel vet Penny att när man är hos moster får man gå ner och handla godis i affären, eller när man är hos farmor får man somna i soffan.
Har du satt upp ett mentalt hinder och inte kan lämna bort dina barn så rekommenderar jag att bara göra det. Ibland behöver det inte ens vara för att man ska göra något. Har ni provat sitta i soffan hemma utan barn och inte behövt passa upp på någon? Barnen kommer ha det så mycket roligare med mormor,faster,morfar eller vem som passar dem än med en mamma eller pappa som är helt slutkörda. Tänk lite som säkerhetsgenomgången innan man åker flygplan. Sätt först på syrgasmasken på dig själv och hjälp sedan andra. Man MÅSTE se till sig själv först för att kunna vara den bästa versionen av sig själv.
Jag skäms inte för att lämna bort mina barn och jag skäms inte för att be om hjälp. Det behöver inte vara att man är helt slut för att be om hjälp utan kanske för att förebygga att hamna där.
Jag tänker nog annorlunda isåfall men kan vara för att jag inte har några föräldrar eller någon annan än mina svärföräldrar. Men jag frågar aldrig efter barnpassning för att jag fått höra att skaffar man barn får man ta hand om dem! Mina svärföräldrar sa att dem passar men att vi inte skulle sätta det i system så det har blivit lite att jag aldrig frågar istället. Men ibland hade jag önskat att någon kunde komma över och gå ut med dem en runda så jag kunnat städa eller duscha.
Så härligt att ni har närq och kära som vill umgås/passa era barn. Vi hade mer än gärna haft barnvakt men tyvärr har vi inga vi kan lämna tjejerna till. Hos min mamma känns det inte säkert och svärmor/far skulle inte orka. Vi har funderat på barnvakt utifrån men tycker de känns skrämmande tyvärr. Kram
Så bra och fina tankar. Håller helt med dig och det är ett så viktigt ämne att prata om.
Själv har jag lite svårt för att lämna barnen mer än en natt (5 och 4år) men jag vet att det är viktigt och jag uppskattar att du tar upp ämnet.