Jag la ut en video på instastory imorse där jag berättade att jag skulle på ett läkarbesök som jag skjutit på en längre tid. Efter det la jag ut en bild där jag var lite ledsen. Jag tänkte egentligen spela in en video till men fick ett litet känslomässit bryt och det råkade bli en bild istället. Hade jag vetat att ni var så många som skulle skriva till mig hade jag tänkt mig för och kanske inte publicerat den. Ska försöka hinna svara er alla! Vad mitt problem är? Att jag är kissnödig HELA tiden. Jag har riktiga problem och det börjar bli psykiskt jobbigt för mig. Ni som varit gravida vet hur det är när man letar upp toaletten på alla ställen man besöker. Att man går upp och kissar 2-3 gånger per natt och där kommer bara några droppar men det känns som man skulle kunna fylla en span med kiss. Så har jag det fortfarande och då är det snart 20 månader sedan jag var gravid. Jag har skjutit på det eftersom jag inte vetat var jag ska vända mig och det är inget akut. Men så en dag vaknade jag upp och tog tag i att boka tid. För ett halv år sedan började jag ringa runt till vårdcentral sen till mödravården och till sist till en privat gynklinik som jag blev rekommenderad. När jag kliver in på läkarens rum och sätter mig ner säger hon direkt ”har du problem med din sköldkörtel? ” Jag som knappt vet vad det är måste sett helt förvirrad ut. Nej, eller inte vad jag vet. Sen fortsätter hon med att förklara att jag ser svullen ut på halsen och hon undersöker och känner på den. ”Jo, där är något som inte står rätt till du är väldigt svullen har ingen sagt det till dig” säger hon. Eftersom detta är en privat klinik så väljer läkaren att ta blodprov och skicka på analys. När jag får svar ska hon skicka remiss till min vårdcentral. Enligt henne är där inte en tvekan OM utan vilken typ av problem jag har. Om det är så att sköldskörtlen överproducerar eller underproducerar. Det är mycket som skulle falla på plats om det visar sig vara sköldskörtlen. Jag behöver inte dra allt här men jag har haft ont i kroppen den senaste tiden på ett sett jag inte kan förklara. Jag har börjat fundera på om jag är för gammal för att spela fotboll eftersom jag har ont i kroppen efter varje träning/match. Mitt hår har jag inte direkt tappat men det har knäckts av. Sen har vi den här biten med tröttheten. Men allvar, hur kan man som småbarns mamma veta vad man är trött av? Haha, trött är min livsstil de senaste åren. Läkaren ska återkomma med svar senast måndag trodde hon. Vad jag förstått är det inget farligt men jag kan inte låta bli att tänka att det kanske kan vara något annat. Jag ska försöka att inte tänka på det.. Vi gjorde en gyn undersökning också och kollade urinblåsan. Jag har en överaktiv blåsa som är van att kissa mycket och reagerar på minsta lilla som ”fylls på” . En vanlig blåsa ska klara 3 dl urin men min blåsa signalerar hjärnan efter bara någon centiliter. Jag fick tabletter att ta som ska göra att blåsan slappnar av och inte är lika aktiv. Känns skönt att ha och att jag kan ta dem vid de tillfällen det behövs. Tack igen för er omtanke idag. Kram! ”Synd man vägde sig i morse, nu är hela dagen förstörd” Jag vet inte hur jag ska börja. Igår var en stor dag. Det var en dag då jag fick gå ut med en rolig nyhet och jag var super exalterad när jag slog upp ögonen på morgonen. Jag gick in på toaletten för att morgonkissa. Jag går förbi vågen som står under vasken och redan här börjar jag dividera med mig själv. Medan jag sen tvättar händerna drar jag fram vågen med ena foten, fortfarande inte bestämt mig men jag vet hur det kommer sluta. Som nästan alla andra gånger ställer jag mig på vågen och låter den avgöra dagens humör och dagens mående. Jag mår illa av det men jag ställer mig där ändå. Jag har insett själv den senaste tiden att mitt beteende inte är normalt. För er som inte vet har jag gjort en viktresa på -15 kg. Jag har fem kilo kvar till min målvikt och har haft det i cirka ett år. Jag har bestämt mig för att jag inte har bråttom att nå min målvikt och jag har aldrig känt någon stress över det. Jag tror själv att när jag ställer mig på vågen är det för att få kontroll, en kontroll jag ändå inte kommer få. För i nästan 99% av fallen blir jag missnöjd. Jag är inte någon som bantar och har inte gjort det under tiden jag gått ner i vikt. Jag har tänkt över vad jag äter och värderat när det är värt att äta vad. Låter det logiskt? Jag har sakta men säkert fått in nya hälsosamma vanor och jag känner att jag är på rätt spår. Kan ni förstå att jag på riktigt har tänkt att ”är man smal kan man väl inte vara olycklig” hur sjukt är inte det? Men det är tyvärr sant. Jag la ut en bild igår kväll med en ganska lång text under. Jag skrev och berättade precis som jag gör här. När jag skrivit klart la jag bilden som utkast och la undan mobilen. Vem vill läsa om det här? Jag tog upp telefonen igen och postade inlägget. La undan mobilen igen precis som jag inte vill se hur det tas emot. Nu sitter jag här helt mållös. Vi kan nog ha världens bästa följare på instagram. Jag har fått så många fina kommentarer och så himla fina DM´s från er där ni skriver att ni känner igen er. En sextio årig dam som berättar att hon känt så som jag skriver hela sitt liv och att man vill inte sitta som sextio åring och se tillbaka på att man har behandlat sig själv så. Det är också meddelande från andra mammor och unga tjejer som skriver att dem känner igen sig. Att den här jävla vågen ställer till det för så himla många. Mina barn ställer sig ibland på vågen och jag har tänkt att de inte vet vad de gör. Dem tycker bara det är kul att se när siffrorna kommer upp. Men det ÄR inte normalt att se sin mamma väga sig varje morgon. Jag har alltid sagt (och det står jag för fortfarande) att jag gör denna vikt och livsstils resa för mina barn. Jag gör det för att bli en mamma som orkar och för att kunna vara den bästa mamman jag kan vara. Jag vill vara en förebild för mina tjejer när det kommer till mat och träning och hur vi tar hand om oss själva för att må bra. Omvärlden kommer vara tuff nog när dem väl kommer dit. För att jag ska kunna vara den förebilden jag vill vara för mina tjejer kommer jag nu sluta väga mig. Jag ska slänga vågen och inte låta den påverka mig mer. Jag har såååå mycket mer jag kan lägga min tid och kraft på och det kommer jag göra från och med nu. Mår du inte bra av din våg? Släng den! Vilken söndag det har varit. För min del började den med att få tjata mig till en sovmorgon. Ellen vaknade vid sex men Oliver hade ingen koll på att klockan hade ställts om så han trodde den var sju. Detta tror jag gjorde att han tyckte det kändes okej till att gå upp. Jag är inte den som berättar. Att få sova till halv tio och att få vakna av sig själv är ren lyx. Söndagens stående aktivitet i vår är minisim på söndagar. Jag har gått på babysim med båda flickorna och om man jämför packningen med vad som skulle med då och hur jag packar nu kan jag börja gråta glädjetårar. Då var det ersättning, blöjor, våtservetter, underlägg att byta på, kräktrasa. Inte nog med det så ska man ha med bilstolen och bära på & resten av hemmet. Nu packar vi handduk, badkläder ungefär. DRÖM. Jag har en liten fisk med mig in på simskolan. Penny har väldigt bra vattenvana och är så duktig på att lyssna och ta till sig på vad fröken säger. Hon bubblar under vatten, sätter sig på rumpan på botten och ”simmar” och då menar jag att hon tar sig fram utan att ha fötterna på botten. Efter simskolan valde Penny fika i kiosken och som vanligt blev det en kanelbulle. Jag försöker också vara noga med att berömma henne när hon är duktig och berätta hur stolt jag är. Jag tjuvlyssnade lite på en mamma som pratade med en lite äldre dotter som inte hade lyssnat riktigt på lektionen. ”Jag bryr mig inte om vad dem andra barnen gjorde jag är inte deras mamma” sa hon till sin dotter när dem diskuterade. Jag satt med parabol öron och tänkte ”copy paste” på denna meningen. Den ska jag använda i framtiden när barnen gjort något de inte ska. Efter simskolan åkte vi tillsammans med Emma och vår mamma, vår lillasyster Lovisa och tjejerna till Vellinge. Vi tänkte hälsa på påskharen och jag tänkte köpa med lite påskpynt hem. Barnen lyckades somna helt fel. Vi fick väcka Ellen när vi skulle åka och Penny höll på att somna på golvet efter simskolan. Det var första gången för mig på vellingeblomman och jag tyckte där var jätte trevligt. Lite kallt för att gå där ute speciellt när man klätt barnen för att vara inomhus. Men det väldigt mysigt där inne. Vi köpte med oss lite påskris och påskägg hem, barnen fick välja vars en tablettask och alla var nöjda med dagens lilla utflykt. Jag måste bli bättre på att göra dessa små dags trippar. Det finns så himla många ställen att upptäcka och barnen tycker nästan allt är roligt. Har ni några tips? God morgon, Jag har precis varit ute med vår lilla hund Freja. Förra veckan bestämde jag mig för att börja ta morgonpromenaden med henne som länge har varit Olivers jävla ansvars område. För att hinna detta innan Oliver kör iväg till jobb behöver jag ställa klockan på 05.40. Mitt mål har varit att komma upp på morgonen och utnyttja tiden. Jag jobbar butikstider och stänger butiken 18 så kvällen består mest av antigen häng i soffan framför en serie eller fotbollsträning. Drömmen är om barnen sover lite längre och jag hinner göra alla måsten innan dem vaknar. Jag har som sagt bara påbörjat min operation ”göra saker på morgonen” och idag får jag säga att den tog ett stort kliv i rätt riktning. Innan jag gick ut startade jag kaffekokaren och när jag kom tillbaka möttes jag av doften av nybryggt kaffe, ja vägen till mitt hjärta är genom koffein. Hela huset sover fortfarande och jag tar en kaffekopp, tänder lite ljus och slår upp datorn. Det som jag måste jobba på är först och främst att GÅ UPP när klockan ringer. Det blir lättare när jag måste gå upp för att gå ut med Freja. Lite som att jag lurar mig själv att göra något jag vet jag har svårt för. Jag är ingen morgonmänniska i grunden men jag jobbar på det. Just nu är vi inne i ett bra flow under natten och i natt hade vi, håll i er nu INGA uppvak. Är i chock förstås men tänker att någon gång måste Ellen som snart är två år sluta äta på natten. (När slutade era små? ) Hur tidigt jag än går upp rinner tiden iväg på morgonen och vi stressar alltid sista kvarten. ”Mamma är vi sena igen” kan Penny fråga. Mitt nästa mission är att ha kläder framlagda inför varje morgon. Just nu går 30% av min morgon ut på att leta rena kläder till barnen och att para ihop strumpor. Men jag jobbar med en vana i taget. Jaha, hur ska jag börja mitt allra fösta inlägg? Kanske med en liten presentation om hur jag hamna här som en av mambassadörerna hos mammasanningar. Jag är Emelie Möller. Tjugotvååringen som innan en lagfest för fyra år sedan tog ett graviditets test som visade positivt. Jag är hon som bytte ut sökningarna på google från ”hur blandar man en strawbarry daiquri” till ”vad är en slempropp” . Mitt liv tog en vändning som jag inte var beredd på. Jag kom in i den så kallade ”mamma världen” och jag kände mig inte alls hemma i den. När jag då letade efter mammor att följa kan jag inte komma ihåg att det fanns en enda som visade den riktiga sanningen. Där satt jag som ung nybliven mamma och visste inte var som vad på riktigt och vad som var en perfekt stylad instagram bild. Hur skulle jag vet? Jag hade inget och ingen att jämföra med. På instagram visades perfekta bilder upp och i bloggar beskrevs ett liv jag inte kunde leva upp till. Jag var osäker i min roll och hade inte så många vänner att dela den nya upplevelsen som mamma med. Livet som förälder är ingen dans på rosor, det ska gudarna veta. Så varför inte göra det bästa av det och bjuda på sig själv? Jag VET jag att jag är en bra mamma åt mina två tjejer men vägen dit har varit en berg och dalbana av att känna sig otillräcklig och totalt förvirrad. Ibland kryper känslorna tillbaka men då har jag ett fantastiskt nätverk av mammor att vända mig till som snabbt får mig upp på fötter igen. När jag såg att mammasanningar sökte ambassadörer var jag tvungen och skicka in och här är jag nu! I min blogg kommer jag bjuda på en osminkad sanning och beskriva mammalivet så rättvist och ärligt som möjligt. Jag har också tillsammans med min lillasyster Emma ett instagram konto som heter Halsosystrarna klicka gärna in och följ oss där! Vi delar med oss av recept och hur vi tillsammans försöker få en hälsosammare livsstil. Inte det lättaste att få till träning och veckohandlingar med småbarn och jag försöker ge en ärlig bild av vardagen även där. Nu är jag så taggad på att dra igång! Jag har vetat ett tag att jag är en av mambassadörerna men inte kunnat berätta. Att hålla hemlisar är inte en av mina starka sidor och jag är en av dem som tänker efter jag pratat. Men jag lär så länge jag lever!Har du problem med din sköldkörtel?
Ni är så fina.
Hur kan jag som är världens hypokondriker inte ha reagerat på detta? Nåja provsvaren kommer om några dagar så vi tar det där ifrån.Jag ska slänga den jävla vågen
När barnen ställer sig på vågen..
Minisim & vellingeblomman
Påsk utställning hos Vellingeblomman
Nu är jag en sån
Mitt mål är att ta vara på tiden på morgonen!
Och ja.. precis som ni tänker så hann jag ta denna bilden på min ”perfekta” morgon innan Ellen vaknade.
Så nu stänger jag ner datorn och sätter mig i soffan gosar innan vi ska väcka hennes storasyster och dra igång denna dagen.Från strawbarry daiquri till slempropp.
Vem är denna halvan av hälsosystrarna då?
Här finns jag på instagram
