shoppa hos mammasanningar.se

Nu är det snart dags igen!

Snart börjar jag jobba igen efter 11 månaders föräldraledighet. 21a maj tar pappa över till mars 2020. Det är så blandade känslor detta. Samtidigt som det ska bli superkul att komma tillbaka till jobbet (alla dessa känslor har inget med jobbet att göra i sig), så är det också en jobbig känsla av att inte få va med barnen på samma sätt. Även om jag hundrafemtioelva gånger om dagen känner att nu räcker det, nu får pappa komma hem och ta över.

Inte alls bitter..

För visst älskar jag ändå va med dom och denna tid kommer aldrig tillbaka. Och samtidigt känner jag mig dålig för att jag ibland längtar efter att få jobba. För att få en lugn stund, äta lunch utan stress, gå på toa själv och så vidare. MEN OJ vad jag kommer sakna dom! Pappan får ju dessutom den bästa årstiden… lite bitter är jag.. Jag fick vintern med en liten bebis som vägrar vagn. Men inte så att jag missunnar honom det.. eller.. bara lite kanske haha. Nej jag tror det kommer bli så bra för honom, att få va hemma med barnen och i höst börjar sonen skolan också. Det är nog bra med nya rutiner!

Jag har ju aldrig tyckt om att va hemma med barn på det sättet, jag har jättesvårt att sitta still och bara va hemma. Men med två barn hemma så är det så mycket svårare att komma ut och göra saker, iallafall för oss! Det positiva är att vi knappt varit sjuka iallafall…

Blandade känslor

Ja det är så blandade känslor för att lämna barnen och jobba, samtidigt som jag vet att det säkert kommer bli bra. Men i mitt huvud går tankarna såhär (lägg till att jag har GAD och katastroftankar så blir de värre):

  • kommer jag sitta och gråta på toan?
  • kommer jag bara prata om barnen så ingen kommer vilja va med mig
  • Mina bröst kommer sprängas när jag inte kan amma
  • Min unge kommer inte äta
  • Min unge kommer bli deprimerad och känna sig lämnad av mig
  • Jag kommer va tröttare än jag är nu

Men det rationella och positiva med allt är ju ändå detta. Vilket jag tror mer på eftersom det ovan bara är i mitt huvud.

  • Pappan och barnen får en fantastisk relation (vilket de redan har)
  • Bebisen äter bättre med pappan för att tutten inte jämt är där och barn svälter inte sig själva
  • Hon kommer ha så kul i sommar, få gunga och va ute då pappa orkar bära henne mer
  • Pappan är världens bästa pappa för våra barn
  • Han kan skicka bilder till mig under dagarna
  • Jag kommer få en paus och kanske bli en ännu lyckligare mamma?
Min fina familj. Jag tror de klarar sig rätt bra några timmar utan mig!

Mycket känslor

Med Liam så pluggade jag ett tag precis när han skolades in hos sin fantastiska dagmamma. Så det kändes aldrig riktigt tufft på samma sätt, då jag hade han mycket hemma ändå. Sen flöt det på och vi vande oss snabbt. Kanske det känns extra tufft för att det förmodligen är sista gången jag är ledig såhär.

Det kommer nog bli väldigt bra, vi är ju jämnställda och ställer inte så mycket krav på varandra. Så pappan behöver också få sin tid med barnen, det är viktigt för oss. Men det är tufft att inte va med dem lika mycket och så får det kännas tänker jag. Mycket känslor nu märker jag, men behövde få ur mig dessa tankar.

Hur kände ni när ni började jobba igen?

Kram

Jasmine

Lämna en kommentar

Fler inlägg av En Förälders Bekännelser