shoppa hos mammasanningar.se

Fortsättning på “Jag blev sjuk i förlossningspsykos”

Så där var vi tillsammans på förlossningen, nyblivna föräldrar till en liten pojke. Som var så otroligt gullig och enastående på alla sätt. Jag var så lycklig. Trots att allt blev som det blev. Vi blev förflyttade från förlossningen till BB efter ett par timmar. Väl på avdelningen tog vi kontakt med familj och vänner att vi hade fått Alvin. Min syster och min mamma kom till BB och hälsade på. Tony åkte och hämtade bonusbarnen, de var så stolta.

Äntligen hemma

Alvin föddes på torsdagen och på måndagen efter helgen blev vi utskrivna. Väl hemma började min hjärna gå på högvarv. Det var då jag drabbades av sömnlöshet. Jag sov inte på tre dygn. Jag ringde även min mamma och frågade henne om Alvin. Bl.a. frågade jag henne om inte hon upplevde att vi barn “pratade” med henne genom våra skrik när vi var bebisar. Det hade hon inte alls upplevt. Jag kommer ihåg att jag blev så frustrerad över att hon inte förstod vad jag menade. Jag var ju helt säker på att Alvin pratade genom sitt skrik. Alltså att han skrek på ett särskilt sätt när han var hungrig och det var som att han berättade att han var hungrig. På det tredje dygnet som sömnlös så gick Tony till affären och handlade. När han kommer hem från affären frågade han var Alvin var. Varpå att jag kan inte svara på var Alvin var någonstans. Vi hittade Alvin i bonusbarnets säng där han sov så gott.

Åker in till sjukhuset igen

Efter denna händelse bestämde sig Tony för att det här måste vi åka in till sjukhuset för det här är inte ett friskt beteende. Så Tony sa till mig att nu ska vi åka in till sjukhuset. Jag höll med och åkte med honom och Alvin på bussen till gynakuten. Väl på gynakuten blev jag undersökt av gynekolog och denne bestämde sig för att be om att få dit en psykiatriker. När psykiatrikern undersökt mig blev jag inlagd direkt på en akut psykiatrisk avdelning p.g.a. att jag hade fått en postpartum psykos. Här börjar min långa resa att komma ur psykosen. Det kräver tung medicinering och flertal ECT-behandlingar för att jag ska komma ur psykosen.

Under denna tid så sköter Tony allting kring min vård och lilla Alvin som är nyfödd. Vad hade jag gjort utan honom?

Till slut utskriven

Efter en och en halv månad blir jag till slut utskriven från slutenvården och övergår till öppenvården. Jag går på tunga mediciner fortfarande, för att jag inte ska återinsjukna igen i psykos. Så jag äter både antipsykotiska preparat samt sömnmediciner. För det viktigaste för ens återhämtning efter en psykos är sömn. I mer än ett halvår äter jag sömnmedicin. Jag åt antipsykotisk medicin i ett år. Sedan dess har jag inte tagit en enda tablett p.g.a. psykosen.

Helt frisk innan psykosen

Jag var alltså helt frisk innan jag blev gravid med Alvin. Jag hade inte haft någon kontakt med psykiatrin innan och var frisk som en nötkärna. Varför väljer jag att berätta min historia? Jo, för att jag tror på att man ska prata mer om psykisk ohälsa. Att psykisk ohälsa kan drabba vem som helst, när som helst. Jag vill också visa att man behöver absolut inte bli våldsam på något sätt vid en psykos. Då media ofta målar upp de värsta bilderna av någon som drabbats av psykos. Visst, i många fall förekommer våld men det gjorde det absolut inte för mig. Vid psykoser så kan man drabbas av paranoida tankar som driver en människa till att ta till våld för att de tror på riktigt att någon/något ska skada dem. Jag kände en övernaturlig anknytning till min son och skulle inte över huvud taget kunnat skada honom. Så det finns många sidor av hur en psykos kan te sig hos olika människor.

Byta yrkesbana

Under den tiden jag spenderade på sjukhuset bestämde jag mig för att jag skulle sluta jobba inom restaurangvärlden för att istället ge mig in i sjukhusvärlden. Det jag kunde tänka mig att jobba med var antingen förlossningsvård eller inom psykiatrin. Detta bestämde jag mig alltså för när jag var hur sjuk som helst. Under min tid på sjukhuset bad jag också om att få en anteckningsbok av Tony. För jag blev så irriterad på mig själv för att jag inte kom ihåg saker. Så genom att skriva ner viktiga saker kom jag ihåg bättre. För minnet var verkligen något som blev drabbat av alla mediciner samt ECT-behandlingar, tror jag. I denna bok har jag i efterhand hittat anteckningar om undersköterskeutbildningar på komvux bl.a. Där började min resa till att jag idag jobbar som sjuksköterska.

Så ingenting blev som jag hade planerat när jag var yngre. Utan det blev en total omvändning från den dagen jag fick reda på att jag var gravid för första gången. Jag har sörjt över att allt blev som det blev, dessa “om”-tankar som har dykt upp flera gånger än en har gett mig så mycket skuldkänslor. Sedan om man ska vända på det, det har medfört så mycket positivt också. Hela den här upplevelsen har gjort att jag idag jobbar som sjuksköterska på neonatalavdelning och jag är så jäkla nöjd med mitt yrkesval. Samt att jag känner mig så otroligt stark mentalt. Jag är så mycket mer medveten om att riktigt känna efter hur jag mår idag än innan.

Ingenting ont som inte för något gott med sig brukar man säga. För mig är det ett typ av mantra nu för tiden. För det har jag verkligen fått uppleva.

Kram

Alvin bara några timmar gammal

Lämna en kommentar